Ulefos Järnverk 360 år: Ett industriellt äventyr

Järnverket i Ulefoss, grundat 8 augusti 1657, är ett av Europas äldsta överlevande industriföretag. Järnverket är idag ett modernt och framtidsorienterat järn gjuteri, där tradition och professionell kunskap fortsätter genom automatiserad teknik.

Ulefos Järnverk, eller Holden järnverk som det tidigare var, grundades den 8 augusti 1657, i Ulefoss i Telemark, av riksmästaren Ove Gjedde och länsherren Preben von Ahnen. Järnverket kom i familjen Cappelens ägande redan 1835 när Diderik von Cappelen köpte Holden Järnverk. Idag ägs verksamheten av Carl Diderik Cappelen.

Carl Diderik Cappelen

 

Tillverkning av hushållsartiklar
Upptäckten av järnmalm på Fen nära Norsjø (2,5 km söder om Ulefoss) år 1652 var början på järnverkets äventyr i Ulefoss. I denna lilla stad i Telemark fanns det nödvändiga förutsättningar; järnmalm, vattenfall och god tillgång till kol, och från början, år 1657 började man producera hushållsartiklar i järn.

Lyxprodukt
Huvudproduktionen för järnverket blev snabbt ugnar. Det finns spår av ugnsproduktion redan i början av 1700-talet, men senare hälften av 1700-talet räknas som den period då ugnsproduktionen tog full fart. Vid den tiden var en gjutjärnugn en dyr lyxprodukt som endast var tillgänglig för överklassen.

Från omkring 1850 blev det vanligare att även arbetarklassen köpte gjutjärnsugnar, särskilt i de städer där det var stor befolkningstillväxt och ett stort behov av bättre utnyttjande av veden. Gjutjärnsugnarna blev också gradvis vanligare bland människor på landsbygden. På Ulefos Järnverk nåddes toppen av försäljningen under senare hälften av 1800-talet.

Kraftverk
År 1890 etablerades ett vattenkraftverk i anknytning till järnverket. Detta gav järnverket el, ursprungligen för belysning. 1911/1912 byggdes elektriska masugnar för gjutjärnsproduktion. Det var revolutionerande i början av 1900-talet, och Ulefos Järnverk fick ett innovationspris för denna nya utveckling under samma period.

Ulefos Järnverk omkring 1920

1950: Ved avtar som uppvärmning
För järnverket i Ulefoss blomstrade ugnsmarknaden fram till en dramatisk förändring som ägde rum runt 1950. Människors vanor ändrades, särskilt i städerna. Efter 1945 betraktades el som något som alla hade råd med, och stora delar av befolkningen skiftade gradvis från ved för uppvärmning till användning av el, paraffin och olja.

Bilder från Järnverket år 1948

Modernisering och förändring
Moderniseringen av Norge skapade förändringar som var nödvändiga för Ulefos Järnverk. Försäljningen av ugnar började minska, men det faktum att det fanns begränsningar i användandet av ström på 1960-talet innebar att försäljningen var stabil under en lång period.

Men medan modernisering skapade utmaningar på vissa områden öppnade det också nya möjligheter för järngjuterier. Ökningen av antalet privata bilar skapade ett behov av bättre levnadsstandard, och en ny nisch växte upp för Ulefos Järnverk; gatugods.

Gaffeltruck 1957

 

Betäckningar
År 1948 fick Ulefos Järnverk en förfrågan från civilingenjör Christian Smith på lock. Locken kallades Elkington lock och skulle göras på licens från det engelska företaget The Dover Engineering Works. Ulefos Järnverk tackade då nej, eftersom all produktionskapacitet användes till att gjuta ugnar, efter rekonstruktionen av Finnmark efter kriget.

Christian Smith återvände med samma förfrågan 1951, och denna gång hade förhållandena ändrats. Rekonstruktionen av Finnmark var så gott som färdig, och Jøtul hade blivit en stark och dominerande konkurrent. Ulefos Järnverk letade efter nya produkter till sin verksamhet. Och Elkington-locken passade bra in i produktionen.

Det första Ulefos locket visades vid en industriutställning i Oslo 1951. Ett 20-årigt licensavtal tecknades 1952 med Dover Engineering Works och resan hade bara börjat.

Idag, 65 år senare, utgör gatugods på de nordiska och europeiska marknaderna nästan 100% av produktionen. Totalt produceras 12 000 ton järnprodukter årligen i Ulefoss.

“För att överleva som ett gjuteri inom en traditionell industri måste man vara bäst. Det har därför varit viktigt att specialisera och nischa sig. Medan Ulefos Järnverk valde att fokusera på gatugods valde gjuteriet Jøtul ugnar som kärnområde. Nu är vi väldigt glada och stolta att fira 360 år som en betydande Norsk industri “, avslutar Carl Diderik Cappelen.